• Hem
• Artiklar
• Alla nummer av Bindu
• Bindu 6
• Lotusställningen

Artikel från Bindu nr 6

Lotusställningen

en klassisk meditationsställning

av Joachim Rodenbeck

Jag var 15 år gammal när jag för första gången, på det kommunala friluftsbadet, såg en levande människa sitta i lotusställningen. En ung flicka lade blixtsnabbt och med största lätthet benen över varandra. Min förvåning och misstänksamhet var inte så liten. Även om jag hade läst om den, var jag tills det ögonblicket övertygad om att lotusställningen var förbehållen några få - och i stort sett ouppnåelig för vanliga människor.

Tillsammans med huvudstående är lotusställningen förmodligen den mest kända yogaställningen, de flesta har på något sätt hört eller läst om den. Benen läggs över varandra så att fötterna ligger på låren, händerna vilar på knäna och man sitter med rak ryggrad. Padmasana, som lotusställningen heter på sanskrit, är en av de klassiska meditationsställningarna.

Varför en meditationsställning?

När man ska meditera är det nödvändigt att kunna sitta upprätt och samtidigt avspänt under en viss tid. Genom denna orörlighet och stabilitet i kroppen faller också sinnet till ro, och det är en förutsättning för att kunna gå djupare.

Naturligtvis är det inte nödvändigt att sitta i lotusställningen för att kunna meditera. Det är först och främst viktigt att du kan sitta stilla, utan att behöva bekymra dig om kroppen. Det finns också enklare ställningar som alla kan använda utan besvär, även den helt otränade. I några meditationer, som t.ex. InreStillhet, kan man också sitta på en stol eller pall, bara man sitter behagligt och upprätt. När det däremot handlar om meditationer som arbetar med den psykiska energin, som t.ex. Energins Källa och Kriya Yoga, är det nödvändigt att lära sig en av de äkta meditationsställningarna, speciellt när man vill gå djupare, eftersom också kroppens form har en verkan.

Lotusställningen

När man en gång har lärt sig behärska lotusställningen, har man fördelen att kunna sitta orörlig under lång tid utan att anstränga sig. I några ställningar, som t.ex. skräddarställningen, kan kroppen lätt bli trött och överkroppen sjunka samman. I en riktig meditationsställning som lotusställningen, undgår man däremot rastlöshet och muskelspänningar. Kanske kunde man invända att man kunde ligga långt mer behagligt på rygg i Dödsstilla ( Savasana, se Bindu nr. 5), som man gör i olika former av avspänning. Men avspänning och ro i kroppen är inte det enda som får lotusställningen att fungera.

Energi

I ryggmärgen, mitt i ryggraden, löper centrala nervsystemets banor som förbinder hjärnan med kroppen, och genom vilken alla kroppens viktiga funktioner styrs. Ryggradens upprätta och fria hållning i padmasana är viktig för att nervimpulserna ska kunna strömma obehindrat under meditationen.

Dessa nervbanor och även hjärnan är omgiven av ett skyddsmembran under vilket den så kallade cerebrospinalvätskan strömmar. Den förser nervändarna och hjärnan med den nödvändiga näringen, och även denna vätska kan strömma optimalt vid ryggradens upprätta hållning. (Inom chiropraktik botar man många sjukdomar genom att ta bort blockeringar i cerebrospinalvätskans ström.)

Även på de finare planen, i förbindelse med den psykiska energin, finns energiströmmarna Ida, Pingala och Sushumna i ryggraden. Dessa, de tre viktigaste kanalerna i vårt nätverk av psykisk energi, står i nära förbindelse med nervsystemet men ska dock inte förväxlas med det. Nutidens vetenskap bekräftar att människan bara förfogar över en bråkdel av den samlade hjärnkapaciteten, och att stora delar slumrar. I yogatraditionen känner man emellertid till andningsövningar och meditationer (t.ex. Kriya Yoga) som stimulerar och väcker energin och via energiströmmarna aktiveras de sovande områdena i hjärnan. Här är det mycket väsentligt att använda en korrekt meditationsställning - den sörjer för att energin som frigörs under meditationen överallt kanaliseras i de riktiga banorna, och att en medvetandeutvidgning förlöper harmoniskt.

Bättre kondition genom att sitta stilla?

Bättre kondition genom att sitta stilla?

I den klassiska yogaskriften Gheranda Samhita sägs det att lotusställningen "tillintetgör alla sjukdomar" och den är allmänt känd för en rad läkande verkningar.

Följande undersökning utfördes 1975, under ledning av den indiske läkaren Professor Salgar. Forskarlaget jämförde en grupp människor som i 6 månader satt i lotusställningen 40 minuter om dagen (utan att samtidigt använda någon meditations- eller avspänningsteknik) med en annan grupp, som under motsvarande tid gjorde ett traditionellt styrketräningsprogram. En tredje grupp, som inte utförde någon speciell aktivitet, tjänade som kontrollgrupp.

Forskarna fann bl.a. att det upptagna syret utnyttjades effektivare genom att sitta i lotusställningen. Före och efter de 6 månaderna utfördes en konditionstest för alla deltagarna. Som väntat uppnådde styrketräningsgruppen en tydlig förbättring av konditionen, men det gjorde överraskande också den grupp som "bara" satt i lotusställningen.

Vid tung belastning som krävde stor muskelstyrka hade styrketräningsgruppen de bästa resultaten, men vid vanlig belastning hade lotusgruppen bättre resultat än styrketräningsgruppen. Även om det inte skett någon muskeltillväxt kunde de utnyttja sina krafter mer effektivt. Kontrollgruppen visade inga förändringar.

Professor Salgar visade med sin undersökning att bara det att sitta stilla i lotusställningen hade en tydlig inverkan på ämnesomsättningen, och att den allmänna konditionen blev väsentligt förbättrad.

Vad åstadkommer sådana förändringar?

Att placera kroppen i en så ovanlig ställning är naturligtvis inte tillfälligt, och vittnar om att de gamla yogierna besatt en precis kunskap om processerna i människokroppen - fast de inte kände till nutidens medicinska fackuttryck.

Genom benens ställning minskas blodtillförseln till benen och mer blod leds istället till magområdet. Det kommer de inre organen till godo och förbättrar bl.a. matsmältningen. Personer med nervösa besvär kan rekommenderas att sitta i lotusställningen. Dessutom påverkas de nerver som utgår från svanskotan och korsbenet; dessa nerver förser hela underlivet, tarmarna och könsdelarna med impulser.

Också Nadierna, de finare energiströmmarna, blir aktiverade genom den speciella benställningen. I förbindelse med akupunktur, där man också arbetar med energiströmmarna, har man beskrivit hur padmasana påverkar viktiga energibanor. (Nadierna kallas här meridianer.) Det gäller först och främst mage-, galla-, mjälte-, njur- och lever- meridianerna, som i sin tur påverkar andra viktiga kroppsdelar och organ.

Användningen av lotusställningen för en rad hälsofrämjande och läkande verkningar med sig, när kroppens energiströmmar grundläggande harmoniseras. Men ställningens egentliga syfte sträcker sig längre - en hjälp till andlig fördjupning.

Inte bara i Indien

Det är allmänt känt att lotusställningen har använts i den indiska yogatraditionen och i Östasien långt tillbaka i tiden. Men att man har funnit skulpturer och sten- teckningar av bl.a. denna ställning i de gamla kulturerna i Mexico, Colombia, Egypten och Skandinavien är kanske mindre känt. Bronsfiguren på baksidan av denna tidning är av keltiskt ursprung och är en del av utsmyckningen på ett kärl, som blev funnet i Oseberg- vikingaskeppet i Oslofjorden.

Om dessa tidigare kulturers sätt att meditera vet man bara lite. Källorna är, i motsats till den levande traditionen i Indien och Kina, ofta mindre tillgängliga. Det är dock inget tvivel om att användningen av yoga och meditation har varit världsomfattande. Vi kommer senare att offentliggöra något av det som Swami Janakananda, genom 30 års forskning, har funnit kring frågan om yogans ursprung. En forskning som tydligt visar att yoga inte behöver vara knutet till en bestämd mytologi eller religion, utan att det är en andlig vetenskap i sig.