Lotusställningen

– en klassisk meditationsställning

av Joachim Rodenbeck

Jag var 15 år gammal när jag för första gången, på det kommunala friluftsbadet, såg en levande människa sitta i lotusställningen. En ung flicka lade blixtsnabbt och med största lätthet benen över varandra. Min förvåning och misstänksamhet var inte så liten. Även om jag hade läst om den, var jag fram till det ögonblicket övertygad om att lotusställningen var förbehållen några få - och i stort sett ouppnåelig för vanliga människor.

Tillsammans med huvudstående är lotusställningen förmodligen den mest kända yogaställningen, de flesta har på något sätt hört eller läst om den. Benen läggs över varandra så att fötterna ligger på låren, händerna vilar på knäna och man sitter med rak ryggrad. Padmasana, som lotusställningen heter på sanskrit, är en av de klassiska meditationsställningarna.

Varför en meditationsställning?

Under meditationen är det viktigt att sitta stilla, upprätt och samtidigt avspänt under en viss tid. Genom denna orörlighet och stabilitet faller inte bara kroppen, men också sinnet till ro, vilket är en förutsättning för att kunna gå djupare.

Naturligtvis är det inte nödvändigt att sitta i lotusställningen för att kunna meditera. Det är först och främst viktigt att du kan sitta stilla, utan att behöva bekymra dig om kroppen. För att uppnå detta finns det också enklare ställningar som alla (även den otränade) kan använda utan svårighet. I några meditationer, som t.ex. Inre Stillhet, kan man också sitta på en stol eller pall, bara man sitter behagligt och upprätt. När det däremot handlar om meditationer där man arbetar med den psykiska energin, som t.ex. Ajapa Japa och Kriya Yoga, är det nödvändigt att lära sig en av de äkta meditationsställningarna, eftersom ställningen i sig, och därigenom kroppens form, har en verkan.

Lotusställningen

När man en gång har lärt sig behärska lotusställningen, har man fördelen att kunna sitta orörlig under lång tid utan att anstränga sig. I några ställningar, som t.ex. vanlig skräddarställning, kan man lätt bli trött och överkroppen sjunka samman. I en riktig meditationsställning som lotusställningen, undgås däremot rastlöshet och muskelspänningar. Kanske kunde man invända att man kunde ligga långt mer behagligt på rygg i Dödsstilla (Savasana), som man gör i olika former av avspänning. Avspänning och ro i kroppen är dock endast en liten del av lotusställningens helhetsverkan.

Energi

I ryggmärgen löper det centrala nervsystemets banor som förbinder hjärnan med övriga kroppen. Alla kroppens delar styrs genom dessa nervbanor. Ryggradens upprätta och fria hållning i Padmasana är viktig för att nervimpulserna ska kunna strömma oförhindrat under meditationen.

Dessa nervbanor och även hjärnan är omgiven av ett skyddsmembran under vilket den så kallade cerebrospinalvätskan strömmar. Denna vätska förser nervändarna och hjärnan med näring, och lotusställningen säkrar att den kan strömma optimalt. (En kiropraktor kan i många fall bota sjukdomar genom att ta bort blockeringar i cerebrospinalvätskans ström.)

När vi går vidare till de finare planen, till den psykiska energin, finner vi energiströmmarna Ida, Pingala och Sushumna i ryggraden. Dessa är de tre viktigaste kanalerna i vårt nätverk av psykisk energi. De står i nära förbindelse med nervsystemet men ska dock inte förväxlas med det. Dagens vetenskap bekräftar att endast en bråkdel av den samlade hjärnkapaciteten står till människans förfogande. I yogatraditionen känner man emellertid till andningsövningar och meditationer (t.ex. Kriya Yoga) som stimulerar och väcker energin, och via energiströmmarna aktiveras de sovande områdena i hjärnan. Det är därför väsentligt att använda en riktig meditationsställning - den sörjer för att energin som frigörs under meditationen kanaliseras i de riktiga banorna, och att en medvetandeutvidgning förlöper harmoniskt.

Bättre kondition genom att sitta stilla?

I den klassiska yogaskriften Gheranda Samhita sägs det att lotusställningen "tillintetgör alla sjukdomar" - och den har säkerligen en rad läkande verkningar.

Följande undersökning utfördes 1975, under ledning av den indiske läkaren professor Salgar. Forskarlaget jämförde en grupp människor som under en sexmånadersperiod satt i lotusställningen 40 minuter dagligen (utan att samtidigt använda någon meditations- eller avspänningsteknik) med en annan grupp, som under motsvarande tid gjorde ett traditionellt styrketräningsprogram med tyngdlyftning, spring expanders etc. En tredje grupp, som inte utförde någon speciell aktivitet, tjänade som kontrollgrupp.