yantras

En världsomfattande gemensam meditation


En söndag i augusti 1994 ägde en gemensam meditation rum över hela världen, från Australien till Europa. I London t.ex. samlades tusentals människor på Wembley Stadion för att sjunga OM oavbrutet, från kl. 12.00 till 12.09. Då vi hörde talas om det deltog vi också. På Håå Retreat Center höll vi på att avsluta en Kriya Yoga-kurs, så denna meditation blev det sista vi gjorde innan avresan.

Till följd av ovan nämnda meditation fick jag ett brev med en fråga om en annan gemensam meditation, som också skulle äga rum samtidigt på olika platser i världen. Den gick ut på att man genom tankar skulle kunna reparera jordens energinät av linjer som strömmar genom landskapet, och skapa kontakt med försvunna kulturer. Därmed skulle man, så vitt jag har förstått, kunna undgå världskatastrofer. Andra liknande meditationer görs för att minska föroreningen, några för att stoppa kriget i Bosnien osv. osv. På brevet svarade jag följande:

22_sol_image_400_w

Det är säkert fint att vilja ”hela” energilinjemönstret på jorden, eller kontakta Lemuria (en förhistorisk kontinent, äldre än Atlantis. Den ska ha legat i Stilla havet), om det gagnar individen som deltar, och oss andra.

Under tiden kommer jag att undervisa ytterligare ett par elever, så att de kan använda yoga här och nu, i sitt dagliga och i sitt andliga liv – allt medan andra väntar på det stora miraklet. Vad man väntar på har jag aldrig förstått. Livet självt är det stora miraklet.

Visst kan man rikta en energiström mot ett mål, manipulera med tankar och sända iväg dem för goda ändamål, men det är frågan om man kan tillåta sig att kalla sådant meditation. I så fall måste man göra skillnad, och jag tvingas kalla det vi gör för den innerligaste meditationen. En sådan meditation är det absolut värt att våga sig på: det kräver blott att man släpper alla krav på att vilja uppnå resultat, både terapeutiska och psykiska, eller att få en en mening där allting är förklarat; och att man har en stark lust till bara att finnas till, att vila i sig själv och delta i livet och uppleva det…

För att vara säker på att vi inte bygger allt på inbillning, och att vi når till det djupa och starkt uppmärksamma tillstånd vi kallar meditation, så använder vi en beprövad meditationsteknik. Att verkligen meditera är så mycket starkare än det andra, som jag här kallar önsketänkande och hypnos. Tillståndet av rent varande har inte något med tankar att göra, det är något du upplever, det är inte begränsat av föreställningar, det är något du är.

När du vilar i dig själv, ja till och med när du är på väg mot detta mål och du märker spänningar, gamla hållningar och tillstånd släppa, så börjar allt falla på plats omkring dig och harmoni uppstår. Genom att manipulera, däremot, använder du din energi på mindre detaljer långt från ditt väsens kärna. Du kommer därför aldrig i närheten av den verkliga ron och kraften.

Meditation är i allra högsta grad aktuellt

Ledarna i tidskrifter och dagstidningar behandlar aktuella saker och tendenser. Kan man överhuvudtaget ha en ledare i en tidskrift om yoga och meditation? Yoga är ju tidlöst. Ja, men i alla tider är det ursprungliga, det konstnärliga och verkningsfulla, det äkta och djupa, hotat av missförstånd, av urvattning, av lathet och rädsla som smyger sig in när något kommer på modet. Det har skett flera gånger genom historien att en ursprunglig mystisk tradition blivit urvattnad av människor som velat ha något att klamra sig fast vid, hellre än att vakna upp, utvidga medvetandet och lära känna sig själva. Genom sådana människors sensationslystnad eller bristande förståelse, blir det värdefulla otillgängligt för många. De så kallade ”lättvindiga” lösningarna, då man hittar på istället för att lära sig mera än man vet från början, skymmer sikten och förvirrar bilden. Eufori är lätt att skapa, och förklaringar och mytologier kan man alltid hitta på – men djup ro, inre kraft och kännedom om sitt eget väsen är något helt annat.

Handling skapar förvandling

Handling skapar förvandling var ett politiskt ordspråk på 1970-talet, men ordspråket gäller också inåt, handling förändrar också dig. Om du vill något med dig själv så är det att enbart drömma och planera inte den allra bästa lösningen, om det inte omedelbart följs av handling.

På vägen mot denna insikt beslutade jag mig för att under en tid av mitt liv enbart göra upp de planer som jag ville genomföra. Detta beslut rensade mitt sinne och fick en helt otrolig verkan på min handlingskraft.

Äkta meditation är i sig själv att handla. Den bygger inte på drömmar eller fantasier, utan leder fram till ett ställe där det råder djup ro, tolerans och en stark uppmärksamhet. Här är det inte tal om ideal och vackra tankar, utan om erfarenhet. Det paradoxala är emellertid att en sådan meditation i allra högsta grad smittar av sig på livet, och blir en utgångspunkt för yttre kraft och handling.

Om man undviker att handla och tror att det att drömma och tänka tankar med ett yttre mål i sikte är att meditera, så hamnar man lätt i ett ingenmansland, där inget sker utom i ens egen tanke- och föreställningsvärld (och det spelar ingen roll om man delar dessa tankar med andra). Visst finns det något som heter kreativ visualisering, och det kan skenbart åstadkomma vissa resultat – i alla fall på kort sikt. Men vad har man att jämföra med, om man inte har upplevt meditationens väsen?

Transformation av det personliga livet

Jag har åtskilliga gånger sett människor avsluta en kurs och gå hem med en helt ny utstrålning. En utstrålning som de själva kanske inte uppfattar omedelbart, men därhemma faller tingen omkring dem på plats och det verkar som om det de behöver kommer till dem av sig självt.

Naturligtvis beror det på den gamla hemligheten att när jag verkligen vill göra något, så ställer försynen upp på min sida. Den hämning som avhållit mig från att ta initiativ har jag avlägsnat genom yogan. Jag ser vad det är jag vill, eller i vilken riktning jag vill gå, och så öppnar möjligheterna sig…

Transformation av omgivningarna?

För några år sedan arrangerade föreningen Transcendental Meditation (TM) en stor gemensam meditation i Globen i Stockholm. Det tycker jag var ett bra initiativ, men jag blev överraskad när jag hörde några av deltagarna berätta vad de hade gjort. De hade suttit och sänt goda tankar ut i världen – tankar om fred o.s.v.

Någon gång på 1970-talet gjorde TM ett försök i Atlanta i USA. De skaffade sig ett hus i ett slumkvarter, där en grupp människor samlades och började meditera varje dag under en längre period. Metoden de använde var äkta meditation, i den bemärkelsen att de inte försökte manipulera med eller påverka omgivningen. De gav sig enbart hän till den teknik som de nu använde, nämligen ett mantra. Kort beskrivet är det ett ljud som de upprepar mentalt i sinnet i ca en halvtimme, en eller två gånger om dagen, med ett gott resultat för deras välbefinnande.

När de avslutat denna period och flyttat ut ur slumområdet där huset låg, lät de kvalificerade människor undersöka om deras meditation hade haft någon effekt på omgivningen. De jämförde statistiken över grova våldsbrott som mord, våldtäkter och överfall före, under och efter det att de hade mediterat i området. Det visade sig att i den perioden, då de hade mediterat där, hade de grova våldsbrotten sjunkit till ett minimum, och när de slutat hade de åter stigit till det ”normala” för området. Därför blev jag mycket förvånad när jag hörde att man i Globen hade sysslat med tankar och föreställningar.

Goda tankar – onda tankar

Är ”goda” eller positiva tankar till ingen nytta alls? Jo, om de inte skapar skuld, skam eller spänningar när man försöker hålla tillbaka de ”onda” tankarna, så skapar de i alla fall motvikt till dem. Om vi bekämpar tankarna blir vi involverade i dem, och de släpper oss inte. I meditationen undgår man att bekämpa tankarna, t.ex. genom att betrakta dem uppmärksamt utan att klamra sig fast vid dem, och inser efterhand att man inte är tankarna. På det viset tappar man intresset för dem och sinnet faller till ro. Detta görs naturligtvis inte med vilja eller ansträngning, utan genom den meditationsmetod man använder. Tankarna släpps och uppmärksamheten fasthålls vid meditationens teknik eller objekt. Tillståndet koncentreras och fördjupas.

Nu är det ju inte så att man inte ska tänka goda tankar. Några människor sänder goda tankar i alla fyra riktningar, uppåt och nedåt, innan de börjar sin meditation. Men det hör i så fall till en ritual som de omger meditationen med, och inte till själva meditationen. Det motsvarar att man i religiösa ritualer och meditationer först åkallar guden och väcker kraften och beskyddet, innan man går in i själva meditationen. Om detta har jag inget annat att säga än att det har min respekt, och jag vet att om man mediterar på Gud utan annat syfte än kärlek och behov av att göra det, ja då är meditationen oemotståndlig.

Ändå föredrar jag den hållning som Lao Tze uttrycker med dessa ord:

”… när Tao släpps, finns där kraften, när kraften släpps, finns där välgörenhet, när välgörenhet släpps, finns där rättfärdighet, när rättfärdighet släpps, finns där formalism. Men att hålla på formerna är bara förtunnad trohet, och tro är början till förvirring, traditionen är bara Taos blomma och början till okunnighet. Därför håller en stor och mäktig ledare sig till det solida och fäster sig inte vid det yttre, han håller sig till frukten och fäster sig inte vid blomman. Därför undviker han det sista och väljer det första…” och han fortsätter: ”Vänd tillbaka till det rena. Ge upp helighet, låt betänksamhet fara, och folket kommer att vinna hundrafalt; ge upp välgörenhet, låt rättfärdighet fara, och folket vänder tillbaka till sonlig kärlek och faderlig ömhet; ge upp listighet, låt vinsten fara, och tjuvar och rövare kommer inte längre att finnas.” (Tao Te Ching, övers. Åge Delblanco)

Det djup man uppnår, när man inte söker något annat än meditationen i sig själv, är stort och kan inte alls jämföras med ”positiva tankar” och hypnos, vilket är andra ord för många metoder som är på modet idag. Liksom de senaste tusen åren eller mer har lidit under för mycket disciplin och blind auktoritet, så kommer den kommande tiden att lida under brist på disciplin och förmåga att kunna hålla sig till en sak. Därför kommer stor förvirring att uppstå när man glömmer sig själv och hoppar från den ena sensationella metoden till den andra – målet förloras ur sikte.

Bakom tankarna

Jag kan också jämföra det sätt jag här har talat om meditation med verkningarna av yogaställningarna, såsom jag upplever dem. När man använder de olika yogaställningarna i ett program, har de enskilda övningarna utan tvivel en speciell verkan på bestämda organ och funktioner i kroppen. Det kan vi se av de undersökningar vi offentliggör här i ”Läsrummet”. Men att använda ett yogaprogram har också en allmän verkan. En verkan som inte handlar om bestämda detaljer, utan som skapar ett övergripande tillstånd av harmoni. Det vi upplever som välbefinnande, gott humör och koncentration när vi har utfört övningarna.

Det är denna allmänna harmoni jag är intresserad av. När den uppstår förefaller det som om eventuella disharmoniska områden i kroppen eller i kroppens energifält påverkas av helheten. När man upprepar övningarna regelbundet under en längre tid försvinner sjukdomen.

Så vitt jag kan se existerar det en paradox i det ”moderna” sättet att bota sjukdomar. För att kunna bota måste man enligt gängse uppfattning först och främst känna till sjukdomarna, och inte hälsan. I tantratraditionen utgår vi från det rakt motsatta, nämligen den friska och sunda människan. Tillfrisknandet äger inte rum genom att ”bekämpa” sjukdomen, utan genom att återvända till den optimala hälsan, som på sanskrit definieras med ordet swastha, det betyder både: att vila i sig själv, att vara sig själv – och – att vara frisk och sund, i sitt naturliga tillstånd.

Utifrån denna beskrivning förstår man varför man inte ska manipulera i meditationen, utan söka det högsta målet, som jag med min begränsning bara kan uttrycka med dessa anspråkslösa ord: en total hängivenhet till det att vara.

Det kan säkert också uttryckas på andra sätt; religiösa, filosofiska osv. Och för att inte hävda att jag har den enda definitionen på att, utan ansträngning, komma nära sitt väsens kärna, så vill jag än en gång citera Lao Tze, och låta honom säga det på sitt sätt:

”Trettio ekrar möts i ett nav, och genom hålet i navet blir hjulet användbart. Lera formas till ett kärl, och genom hålrummet i kärlet blir det användbart. Genom att ge plats till fönster och dörrar byggs ett hus, och på grund av dess öppningar blir det användbart. På så sätt är tingens tillvaro fördelaktig, men deras tomhet gör dem användbara.” (Tao Te Ching)

Frågan är nu om icke-ansträngning är lätt eller svårt. Ja och nej, det måste läras och ändå är det enkelt, som t.ex. i skymningstimman. Men för den discipel som vill uppnå detta består träningen först och främst i att ge upp ansträngningen och lära sig att motta, eller snarare inse att det hela kommer av sig självt, bara man inte tappar målet ur sikte och stannar kvar på vägen. När man lärt sig att inte följa alla impulser, all lust till att hävda sig och säga något, istället för att lyssna och uppleva, så uppnår man stor inspiration. Har man upptäckt tystnaden har ens tal stor verkan. Vägen därtill är lätt och naturlig när man känner till hängivelse, men den kan också vara smärtsam och full av motstånd; och ibland går den som påstod sig vara discipel sin väg, när förväntningar och ideal är större än förmågan till att uppleva det som finns rakt framför en.

I meditationen följer jag en metod, så att den inte blir till en föreställning, till förväntningar eller självhypnos, utan till en konkret erfarenhet, så avspänningen blir äkta och medvetandet utvidgas harmoniskt…

Ändå vill jag gärna stödja tanken på gemensam meditation, världsomfattande eller blott inom vår skola. Om du är eller har varit elev hos oss är du välkommen varje söndag kl. 20.00, då mediterar vi runt omkring på de olika skolorna.