Jag står på huvudet för min hälsas skull

Chris har inte haft en sjukdag på 36 år

av Benny Pedersen


chris11-headstandFör några gäller regeln: Vad man inte har i huvudet, får man ha i benen. Men den gäller inte för Hundesteds Chris Sylvest. Han är förmodligen Danmarks bästa 92-åring på att stå på huvudet. Och Chris gör det inte för att skryta med sina gymnastiska talanger, utan för att hålla sig frisk!

- I mitten av 1950-talet emigrerade jag, min fru och två söner till USA. Min rika syster hade skaffat oss husrum och arbete i Kalifornien. Och det gick i stort sett mycket bra. Men 1958 blev jag angripen av någonting i mitt huvud. Jag vet fortfarande inte vad det var. Men det var fruktansvärt obehagligt. Min hjärna blev angripen och jag blev bara sämre och sämre - jag var faktiskt på väg att dö. Vi visste ingen levandes råd. Men så hände det, som jag skulle kalla för ett mirakel.

Vi var i USA i 14 år. Under den perioden såg vi varken danska dagstidningar eller veckotidningar. Men mitt under min sjukdom 1958 damp det ner ett gammalt nummer av Familie Journalen i knät på oss. Jag vet fortfarande inte var det kom ifrån. Och inne i tidningen fanns en artikel om en urmakare i Ålborg som hade botat en våldsam migrän genom att stå på huvudet 10 minuter om dagen. Det receptet köpte jag på en gång. En och en halv månad senare var jag helt frisk. Sedan dess har jag stått på huvudet 10 minuter varje morgon - och jag har inte varit sjuk en dag på 36 år. Jamen är det inte otroligt?

Chris Sylvest gestikulerar med hela sin späda kropp, medan han berättar om sin hälsa och sitt långa, långa liv.

Frisk som en 25-åring

- För några månader sedan blev jag undersökt från topp till tå av två läkare - helt oberoende av varandra. Och båda två kom fram till samma slutsats: ”Din kropp fungerar fullständigt normalt - för en man på 25 år!”

Min egen läkare uttryckte det på följande sätt efter att ha undersökt mig:

- I morgon startar jag med att stå på huvudet i 10 minuter. Och det fortsätter jag med livet ut.

- Jag vet inte vad det är som händer. Men det har självklart något att göra med att det kommer massor med blod och syre till hjärnan.

Chris Sylvest blev ensam för 14 år sedan, då hans hustru dog efter ett långt och vackert liv:

- Mina två söner, som båda har varit bosatta i USA i många år, hälsade mig välkommen att bo hos dem. Så jag sålde vårt stora hus i Hundested och reste over there. Men det var inte lyckan. Jag blev uppfattad som en gammal man av min omgivning. De ville hela tiden att jag skulle sitta ned och ta det lugnt med en filt omkring benen. Så efter 14 månader flyttade jag hem till Hundested igen. Bara med två väskor som bagage. Allt det andra lämnade jag efter mig hos mina söner och deras familjer.

Chris Sylvest är född på en stor gård vid Frederikssund 1902 under rätt så dramatiska omständigheter.

- Jag skulle bara inte ha varit här. Min magmun ville inte öppna sig och läkarna gav mig åtta dagar att leva. Men min mor ville något annat. Hon hällde lite kärnmjölk i mig, och så blev jag frisk. Som vuxen tjänade jag mitt levebröd som frukt- och grönsakshandlare. Jag hade en grossistverksamhet som levererade de nämnda varorna till kaserner och sjukhus. Det levde vi av tills vi emigrerade 1954.

chris12-closeup

Det verkade oundvikligt att mitt liv skulle sluta 1958. Men som tur var föll Familie Journalen ned i knät på oss, med receptet på ett långt och sunt liv. Så oavsett om det haglar eller solen skiner, om det är jul eller påsk, så startar jag dagen med att stå på huvudet. Förhoppningsvis i många år ännu, berättar Hundesteds Chris Sylvest.

(Från Familie Journalen nr. 6 1995. Tack för att vi får trycka artikeln. Foto: © Karl Ravn)

Läs även:

Huvudstående - en yogaställning

Hur jag återvann min hörsel - ett brev till redaktören