Varaktig och djupgående effekt

Sex års forskning på Tremånadersretreaterna på Håå Retreat Center

- av neuropsykolog Erik Hoffmann

---

Verkningar av Tremånaders sadhana-retreaterna i yoga och meditation mättes med modern teknik: Bästa möjliga balans mellan de två hjärnhalvorna, bättre avspänning och tydligt mindre ångest och oro.

 

Syftet med att undersöka yoga- och meditationsmetoderna

I Norden erbjuder Skandinavisk Yoga och Meditationsskola retreater på olika nivåer inom den flera tusen år gamla tantriska yogan och meditationen. Dessa metoder är inte vetenskapligt utforskade i samma omfattning som t.ex. Transcendental Meditation. Därför riktade vi vår undersökning mot de tantriska yoga- och meditationsmetoderna. Vi valde att studera elever på de så kallade Tremånaders sadhana-retreaterna på Håå Retreat Center i Småland..

Vår forskning ägde rum från 1986 till 1991. Denna beskrivning härstammar från den första undersökningen 1986. Undersökningarna följande år var mer omfattande, men visade motsvarande resultat.

Totalt 32 elever anmälde sig frivilligt till mätningarna innan retreatens start och igen vid dess avslutning. Alla blev dessutom testade i början med en psykologisk ångesttest (Taylor-testen). Vi använde den senaste elektroniska utrustningen, och mätningarna blev direkt analyserade av en ansluten dator.

Detta första år delades projektet upp i två självständiga undersökningar. 12 elever ingick i en studie av det autonoma nervsystemet, hos de resterande 20 mättes hjärnvågorna (EEG).

Syftet var att studera retreatens eventuella verkningar på det autonoma nervsystemet och på hjärnan - två av människans viktigaste biologiska system.

Det autonoma nervsystemet

Det autonoma nervsystemet delas upp i det sympatiska och det parasympatiska systemet, vilka har motsatt riktade verkningar på hjärnan och de flesta körtlar och organ. De sörjer för att antingen bringa kroppen i ett tillstånd av aktivitet eller ro. För att kunna se förhållandet mellan dessa två system mäter man det elektriska hudmotståndet (BSR = Basal Skin Resistance).

Hos en psykiskt eller fysiskt aktiv person dominerar det sympatiska systemet vilket bl.a. ger en snabb puls, ett högt blodtryck samt ett lågt elektriskt hudmotstånd. Hos en sömnig, mycket trött eller djupt avslappnad person ses motsatt en långsam puls, ett lågt blodtrvck samt ett högt hudmotstånd, vilket visar att det parasympatiska systemet dominerar.

Hos en mentalt frisk människa ser man en ändamålsenlig balans mellan dessa system, vilka omställer sig i överensstämmelse med omgivningens krav. Hos psykiskt belastade, stressade och spända människor visar sig ofta en nästan kronisk dominans av det sympatiska systemet. Det kan visa sig som sömnproblem, huvudvärk etc. Dessa människor svettas ofta mycket - särskilt i handflatorna, vilket ger lågt hudmotstånd.

Omvänt kan man hos kroniskt trötta och depressiva personer ofta observera en permanent parasympatisk dominans, och hos dessa personer mäter man ett mycket högt hudmotstånd. Båda dessa typer av människor har alltså ett dåligt balanserat och oflexibelt autonomt nervsystem, avspeglat i ett bestående abnormt lågt eller högt hudmotstånd (BSR).

Ytterligare kan man hos båda typer - i den omfattning de är ängsliga och oroliga - mäta några små förbigående fall i hudmotståndet (hudreflexer, GSR = Galvanic Skin Response). Normalt utlöses en hudreflex när en människa utsätts för en yttre påverkan. Den kallas då specifik och är ett fysiologiskt kännetecken på att personen är uppmärksam och reagerar.

Vetenskapliga undersökningar har emellertid visat att ångestneurotiker och nervösa personer har en benägenhet att utlösa många hudreflexer till och med när de ligger ner, slappnar av och är totalt ostörda. Sådana reflexer betecknas som ospecifika eller spontana och tillskrivs (känslomässiga) processer i individen. Ju mer ängslig en person är, desto fler spontana hudreflexer kan man mäta under vila.

Dessa yoga och meditationsmetoder ger stabilitet i nervsystemet

Varje elev fick elektroder monterade på vänster hands pek- och långfinger, varefter styrkan på hudmotståndet (BSR) och antalet spontana hudreflexer (GSR) mättes. Han eller hon låg på ryggen på en brits i ett ljuddämpat rum under de cirka 15 min. som mätningarna varade.

Eleven blev ombedd att slappna av i 8 min., och vi mätte BSR i början och i slutet av denna period. Genom att dividera startvärdena med slutvärdena skapades ett BSR-index, som visade elevens förmåga att slappna av. Detta index steg för gruppen som helhet från 1,44 före retreatens till 1,70 vid dess slut.

Det var därmed dokumenterat att avspänningsförmågan var väsentligt förbättrad, och att det autonoma nervsystemet således blivit mera flexibelt.

Mätningarna av antalet spontana hudreflexer (GSR) visade en minskning från 30 enheter före kursen till 9 vid kursens slut. Detta pekar på en starkt ökad stabilitet i det autonoma nervsystemet. Vi jämförde därefter detta resultat med resultatet av ångesttesten och fann ett mycket tydligt samband: ju färre spontana GSR, desto bättre var resultatet i ångesttesten.

Utifrån detta och andra liknande vetenskapliga upptäckter kan man med säkerhet dra slutsatsen att eleverna efter retreaten var mycket mer lugna och mindre ängsliga än när de kom - en konklusion eleverna för övrigt själva kunde bekräfta.

 

Den dubbla hjärnan

I den mänskliga hjärnan försiggår en oupphörlig elektrisk aktivitet av rytmisk art, de så kallade hjärnvågorna. Mätning av dessa från elektroder på huvudet kallas elektroencefalografi (EEG). De för oss mest intressanta rytmerna heter alfavågor (med ett svängningstal på c:a 10/sek.).

Vetenskapliga undersökningar har visat att mängden av alfavågor ökar under meditation, och mycket tyder på att mediterande i allmänhet har fler alfavågor.

Det finns flest alfavågor, när en person har slutna ögon, är mentalt avslappnad och upprätthåller en neutral uppmärksamhet. När ögonen öppnas eller personen distraheras på annat vis försvagas alfarytmerna till fördel för de snabbare betarytmerna, d.v.s. hjärnan aktiveras. Mängden av alfavågor visar därför i vilken grad hjärnan befinner sig i ett tillstånd av avspänd uppmärksamhet.

Det är väl efterhand allmänt känt att den vänstra hjärnhalvan styr språk samt logiskt och analytiskt tänkande. Den högra hjärnhalvan däremot tänker i bilder, förnimmelser och känslor - är helhetsuppfattande, spontan och intuitiv. Det biologiska fundamentet för individens kreativa aktivitet är därför en "korrekt" balans och kommunikation mellan de två hjärnhalvorna.

Studiet av denna balans var den centrala punkten i undersökningen. Vi använde därför förhållandet mellan mängden av alfavågor i högra och vänstra hjärnhalvan (höger/vänsterförhållandet) till att visa denna balans. Nu skulle man tro, att en "korrekt" balans skulle ge ett H/V-förhållande på 1,00 - alltså 100 % symmetri mellan hjärnans vänstra och högra sida. Detta är emellertid inte fallet - i varje fall inte i vår kultur, där det läggs så stor vikt på utvecklingen av de färdigheter som är knutna till vänstra hjärnhalvan.

Det ideala hos psykiskt friska människor är ett H/V-förhållande på 1,05 till 1,10 - alltså en lite större (kulturbestämd?) aktivitet i vänstra än i högra sidan.

I djup avspänning närmar sig människan dock en balans på 1,00 mellan hjärnhalvorna.

Hos psykiatriska patienter däremot finner man ett H/V-förhållande långt under 1,00. Ju svårare den psykiska störningen är desto lägre sjunker värdet: Ångestneurotiker t.ex. visar värden från 0,93 till extremt låga värden från 0,50 - 0,60 hos paranoida (Hoffmann 1982).

Optimal balans

20 högerhänta elever deltog i denna första undersökning (1986). Elektroder monterades vid högra och vänstra tinningen och eleverna blev ombedda att lägga sig på britsen och slappna av, med slutna ögon. EEG-maskinen och datorn startades, och data samlades in och analyserades under c:a 10 minuter.

I likhet med andra meditationsundersökningar fann vi en klar ökning av mängden alfavågor i högra hjärnhalvan (på c:a 10 %), vilket visar en förbättrad avspänning av den högra sidan av hjärnan vid retreatens slut. Alfavågorna i vänstra hjärnhalvan var förvånansvärt totalt oförändrade. Detta gav en stigning i H/V-förhållanden från 0,98 till 1,07, vilket utifrån det föregående resonemanget måste anses vara en positiv stabilisering av balansen mellan hjärnans två halvor.

Ett ytterligare stöd för denna iakttagelse var att vi vid retreatens början hade funnit att elever med ett högt H/V-förhållande (1,05 till 1,10) klarade sig bra i ångesttesten.

Ökningen av antalet alfavågor i högra hjärnhalvan gällde för den första undersökningen. Under följande år testade vi dessutom flera deltagare med övervägande aktivitet i höger sida - också dessa uppnådde en idealisk balans under loppet av retreaten.

Varaktiga verkningar

Sammanfattningsvis kan man dra slutsatsen att Tremånaders sadhana-retreaten har haft en gynnsam psykofysiologisk inverkan på eleverna - på deras autonoma nervsystem och hjärna. Balansen i dessa två viktiga system förbättrades märkbart. (Alla de nämnda resultaten är statistisk signifikanta, vilket betyder att det är mycket osannolikt att de kan tillskrivas tillfälligheter).

Dessa biologiska ändringar pekar alla i riktning mot en generellt förbättrad avspänning och stabilitet, samt mindre ångest och oro hos eleverna vid retreatens slut. OBS! Alla resultaten mättes under vanlig avslappning och inte under meditation, som i de flesta jämförbara undersökningar. Även detta pekar i riktning mot en mer permanent långtidsverkan.