yantras

På våglängd med sig själv

Berättelser om ljudet inom oss – och om hur vi kan använda oss av det

En morgon när jag gick i tredje klass var jag mycket sömnig. Matematikläraren var alltför intensiv, och liksom de andra barnen hade jag ingen speciell lust att följa med. Jag stoppade fingrarna i öronen, och till min förvåning kunde jag höra ljud. Det lät som klingande klockor, och jag undrade över vart det kunde komma ifrån. Jag tog ut fingrarna men hörde inga klockor i klassrummet, bara matematiklärarens enformiga röst. Jag stoppade fingrarna i öronen igen, och började lyssna till dessa klockor. Jag lade märke till att ljuden ändrade sig, och att ett högfrekvent ljud efterhand blev tydligare. Ljudet var inte obehagligt, och det blev allt tydligare och ljusare.

Efter en stund tog jag åter fingrarna ur öronen, och förundrades över att jag nu helt utan besvär kunde lyssna till och följa med i det läraren gick igenom. Jag kände mig klar och pigg, helt till skillnad från mina klasskamrater som satt och hängde över böckerna.” (Ananda Murti)

Min mor kom från en kristen miljö i Sydjylland, och även om hon som vuxen inte var kristen använde hon ibland uttryck med rötter i kristen mystik.

Hon arbetade varje dag i sin grönsaksträdgård, och när hon kom in sent på eftermiddagen med grönsaker till kvällsmaten kunde hon säga:Åh, det är så härligt ute, det är så änglarna sjunger…

Jag minns hur jag som tioåring nästan varje dag gick och fiskade nere vid ån i skymningen. Vid denna tidpunkt kunde det vara en andlös stillhet, just innan ljuset försvann. I denna samvaro med naturen hörde jag höga toner över mig, som fina ljusa stämmor – men när jag såg upp i kvällshimlen fanns det inga änglar. Ljudet fanns där bara när jag lekte som allra bäst.” (Omkarananda)

En kvinna som deltog i en längre kurs (i Österrike) blev mycket förtjust i Nada Yoga, för hon hörde den vackraste musik under Nada Yoga-meditationen – den överträffade allt hon någonsin tidigare hört. Hon skulle gärna velat skriva ned den, men som en dröm bleknar bort efter en stund tonade också musiken bort…

En annan kvinna kom fram till mig efter en lektion på en veckoslutskurs (för fortsättare – november 1996 i Hannover) och sa att hon hade störts av musiken som spelats någonstans i huset under Nada Yoga-meditationen. Det var behaglig musik hon hade hört – spansk gitarrmusik – men den hade varit så påträngande att hon inte hade kunnat höra några andra ljud. Jag försäkrade henne att det inte hade spelats musik i närheten under meditationen – och för övrigt hade hon ju haft fingrarna i öronen.” (Jörgen Hastrup)

En förmiddag låg jag på rygg och gjorde Yoga Nidra, efter ett kort program av yogaställningar och andningsövningar. Plötsligt upplevde jag mycket behaglig klassisk musik med stråkar, flöjter och harpa. Musiken var minst lika verklig som en riktig konsert. Kanske var det avspänningen som gjorde att jag njöt av musiken utan att fundera över varifrån den kom. Men när det gick upp för mig att musiken var en del av min meditation blev jag så överraskad att den försvann.” (Omkarananda)

 

Tinnitus, Nada Yoga och Hopi-öronljus

Lizzie har tinnitus [susningar i öronen]. Hon fick det efter en olycka då hon slog i huvudet kraftigt. Hon har dock alltid varit känslig för ljud. Hennes tinnitus låter i bästa fall som skogens sus, men den kan också låta som en dieselmotor och andra brummande ljud. Då ljuden finns där konstant gör de att hon alltid har huvudvärk. Genom att använda öronljus upplever hon lättnad. Huvudvärken försvinner, och även om ljuden finns där i lägre grad besvärar de inte. Verkan varar några dagar.

Jag lärde Lizzie Nada Yoga. Hon berättar att hon ofta lyssnar till tinnitusljuden utan att stoppa fingrarna i öronen. Ljuden transformeras och blir högfrekventa, och därmed inte längre besvärande. Hon berättar att när ljuden på så sätt blir högre blir hon helt avspänd i kroppen.

För Lizzie är Nada Yoga-ljuden tydligt olika tinnitusljuden.” (Ananda Murti)

 

 

 

 

 Musiker använder Nada Yoga som ett kreativt verktyg – medvetet eller omedvetet

Det är inte något nytt att uppleva musik inombords. Flera klassiska kompositörer och moderna musiker har beskrivit hur de upplevt musiken i ett avspänt tillstånd, och efteråt kunnat skriva ned den på ett notark.

Tidigare använde jag nästan all min tid till att spela musik. Jag övade intensivt och var ofta igång flera timmar i sträck. Då fick jag användning av ett effektivt sätt att hålla korta pauser – för atttorka tavlan ren’, vila öronen och återfinna spontanitet och koncentration.

Jag upptäckte att Nada Yoga var något av det bästa jag kunde använda. När jag nådde till en punkt i min övning då det passade in, och när jag hade användning för det, så rullade jag en hård liten rulle av vad jag nu hade i närheten – en tröja, jacka, halsduk eller liknande – och satte mig på golvet ovanpå den i Nada Yoga-ställningen (se bilden ovan och Nada Yoga).

Efter att ha spelat musik en längre tid var Nada-ljudet alltid kraftigt och lätt att höra. En hög klar ton, som regel, som jag lyssnade intensivt på tills en finare ton bakom blev hörbar. Då ’hoppade’ jag över till den och fortsatte lyssna.

Jag fortsatte tills jag nådde den punkt då jag inte längre blev avbruten av tankar, tillstånd eller känslor. Den punkt då jag glömde allt annat och bara hörde ljudet. Då stoppade jag. Det hela hade bara tagit ett par minuter, och kanske hade jag bara varit ett med Nada-ljudet under bråkdelen av en sekund. Men det var tillräckligt.

Jag kände mig klar i huvudet, koncentrerad och samtidigt avspänd, och min hörsel var åter öppen och skarp. Och när jag nu fortsatte att spela var det åter igen musik och inte bara tom teknik. Musiken var inte längre ett arbete, utan en lek.” (Turiya)