yantras

Om förmågan att uppleva

I omgivningen – att vara här och nu; och i ditt inre – i dina tankar och tillstånd, att se dig själv som medvetande

av Swami Janakananda


Förmågan att uppleva är enligt min erfarenhet den mest frigörande och helande förmågan vi äger. Denna artikel förklarar begreppet, både i förhållande till ditt inre liv genom meditation, och genom enkla men verkningsfulla metoder som hjälper dig att förbli i överensstämmelse med världen omkring dig.

Förmågan att uppleva – att hela tiden vara uppmärksam och närvarande – kan läras och tränas. Vägen till denna förmåga finns beskriven bl a i den tantriska yoga- och meditationstraditionen.

Lärarens främsta uppgift är att väcka eleven till att kunna uppleva, och att kunna få vederbörande ut ur bedömandets fångenskap, ut ur allt det eleven fruktar eller längtar efter, och som får vederbörande att glömma sig själv och mista överblicken. Det första steget på vägen kan vara meditationen Inre Stillhet.

När du i början av denna meditation lär dig att uppleva helheten av ljud omkring dig, och när du genom tekniken får förmågan att låta tankarna strömma förbi, påverkar det hela din organism, inte bara ditt sinne. Den tolerans som därmed uppstår gentemot dina tankar och känslor skapar ögonblickligen harmoni och ro, och du inser att du inte behöver identifiera dig med allt det som dyker upp i ditt sinne. Det resulterar i att du frigör spänningar på djupet och öppnar upp för en större kreativitet.

Detta vet jag av egen erfarenhet, men ändå överraskas jag av de resultat mina elever uppnår gång på gång. Jag hade en ung kvinna på en meditationskurs i Köpenhamn. Hon hade haft diabetes i några år. Redan den andra kvällen hon kom till kursen och lärde sig att spänna av gentemot omgivning och tankar, gick hennes insulinproduktion igång igen, av sig själv. Det fick mig att fråga: Behövs det verkligen inte mer än att uppleva tankar och omgivning ett ögonblick, utan att låta sig rivas med, för att det som orsakar sjukdomen ska försvinna? Kanske är den värsta föreställning man kan ha om meditation att det är svårt och att det kräver kamp och ansträngning.

Som sökande människa kan man lätt bli självupptagen. Man kan förvilla sig in i personliga drömmar eller illusioner om överdrivna prestationer man ska leva upp till eller roller man ska spela – eller man kan klamra sig fast vid modeföreställningar och färdiga förklaringar om livet, vid olika mytologier – men inget av detta stärker förmågan att uppleva och det ger heller inte bättre kontakt med ens egen verklighet.

Genom meditation däremot – och om man vill gå vidare med en personlig träning i en beskyddad och intensiv miljö (ett ashram), eller på en djupgående retreat – kan läraren hjälpa eleven att inse sin sanna identitet och väsens kärna. När du vet vem du är, när du kan uppleva dig själv som åskådare mitt i livet, som medvetande, så blir det möjligt att förhålla sig öppen och låta upplevelserna komma till uttryck, och samtidigt förbli oberoende av dem.

Under meditationen kan jag låta det ske som ju sker i vilket fall som helst, och uppleva det utan att streta emot. Jag inser att jag inte behöver använda energi på att undgå yttre eller inre störningar – de förvandlas till upplevelser, som jag blir färdig med medan de sker.

Det är inte bara till glädje för dig själv, det påverkar din omgivning och din tolerans stiger även gentemot oss andra.

En kvinna i en större stad i Norge med en ansvarsfull chefsställning berättar om detta, när hon jämför de perioder då hon använt yogan med perioder då hon inte ansett sig ha tid till det.

Den erfarenhet jag får av yoga och meditation smittar av sig på hela min vardag. Allt faller bättre på plats. Det uppstår inte så lätt missförstånd och det bildas inte flaskhalsar på mitt arbete. Och framför allt, där hemma med familjen går det bättre i de perioder jag går på yoga och meditation.

Forskning om medvetandet

En internationell grupp vetenskapsmän som sysslar med utforskning av medvetandet möttes 1980 i USA på Human Consciousness Research Conference. Genom sin forskning menar de att de skulle kunna hitta de mest verkningsfulla metoderna till frigörelse av sinnets möjligheter. De hade i mer än tio år undersökt resultaten av de mest olikartade terapiformer, meditationer osv. De undersökte hur bra människor var att möta vardagen och lösa sina egna problem, före och efter att de hade varit i kontakt med någon metod. De kom enstämmigt till denna slutsats: Oberoende av vad du gör eller studerar, tjänar det inte mycket till om du inte väcker eller tränar din förmåga att uppleva, så att du kan vara närvarande och betrakta det som sker här och nu – i dig själv och i din omgivning.

”Alla neuroser”, sade Daniel Goleman på denna konferens, ”orsakas på något sätt av en bristsjukdom – och det som fattas är uppmärksamhet.”

Ordet uppmärksamhet är egentligen inte heltäckande för detta tillstånd. Medvetande är kanske bättre. För tillfället föredrar jag att använda ord som helhetsupplevelse eller vakenhet. En inställning då du ger allt det som sker i din omgivning lika stor betydelse, oberoende av storlek och intensitet. Du blir ett med den situation du befinner dig i, när du upplever den som en helhet. Du är därför också uppmärksam, om något för ett ögonblick får dig att glömma helheten – och dig själv. Men det är inte så att du är på vakt eller kritiskt sökande efter speciella händelser eller känslor. Du försöker heller inte hålla det som sker på avstånd, genom att hela tiden beskriva eller analysera det du upplever.

När vi tillåter oss själva att uppleva en närvarande disharmoni – vi undgår den inte, men förblir oss själva i förhållande till upplevelsen – så kan vi, endast genom att uppleva den, åter få den till att vara en del av helheten eller frigöra oss från den.

I en gammal tantrisk skrift, Vigyana Bhairava Tantra, står det:

När du ska nysa, i ett tillstånd av fruktan, vid stora bekymmer, på kanten av en djup ravin, mitt i ett slag på liv och död, vid överväldigande nyfikenhet, vid början av hunger, vid slutet av hunger, var oavbrutet medveten.”

Vakenhet på det inre planet

Förmågan att uppleva tränas och nyttjas också genom det speciella sätt vi mediterar på vår egen form, på kroppen. Det är en metod som får oss att transcendera kroppen, mot tillstånd nära vår essens. Vi fördjupar vårt tillstånd ytterligare genom meditativt andningsmedvetande.

Att uppleva kroppen och andetaget i sin helhet – utan att störa tillståndet eller processen – utlöser inte bara avspänning, utan är också helande. När du upplever andetaget t ex försöker du inte ändra på det eller behärska det. Du låter bara kroppen andas, medan du följer och upplever andetaget. Det är en teknik som på något sätt används i alla traditioner på jorden där det är tal om meditation.

På samma sätt förhåller du dig gentemot tankarna – du griper inte in eller försöker förstå tankarna. Du lever bara med, och tillåter dig att uppleva tankarna som något i sig själv. Detta får vissa tankar att avslöja sig som automatiska och återkommande ”såhär-är-jag”-program. När du blivit mer förtrolig med meditation inser du att du inte är dessa tankemönster, utan att du istället kan välja om du vill följa dem eller inte.

Med detta som grund kan du ta beslut och genomföra dem i handlingar – eller du kan göra dig fri från det som tidigare var en omedveten påverkan. En dold rädsla t ex blir tydlig och kan släppas. Medicinsk forskning som sex år i rad genomfördes på de årliga Tremånaders Sadhana-retreaterna
på Internationella Håå Retreat Center i Håå, Småland, visar tydligt att meditation minskar rädsla och oro.

Meditation hjälper oss att möta och göra upp med de omedvetna hållningar vi bär på, och som gång på gång dyker upp och bestämmer över vår vardag: Bristande handlingskraft, en motsträvig eller överdrivet återhållsam inställning, en låg profil (när du gömmer dig istället för att göra det du egentligen vill), en tanke full av hat eller tvivel…

Men vi kommer ingen vart om vi blir frustrerade eller undertrycker tankarna – tvärtemot – och om vi börjar undersöka och analysera dem och kallar dem goda och dåliga, så hänger vi bara fast i dem och blir självupptagna.

Den öppna uppmärksamheten utlöses av meditationstekniken genom att hjärnan spänner av och förblir avspänd under meditationen. Och det att du har förmågan att betrakta tankarna som en åskådare och inte identifierar dig med dem, gör att du inte blockerar eller stänger av, vad som än dyker upp av förväntningar, ängsliga föreställningar eller krav om att uppleva något speciellt – liksom att du inte heller utan vidare låter dig rivas med av det som fascinerar. Meditationstillståndet möjliggör att du förblir dig själv, som den som upplever. Du är närvarande där tankar och känslor dyker upp, och blir medveten där väckningen behövs.

”Trollen spricker i dagsljuset,”

säger ett gammalt ordspråk. Det verkar nästan som ett mirakel. Det att erkänna och inse en tankes närvaro är tillräckligt för att oskadliggöra den. När vi under meditationen tränar och utvecklar förmågan att förbli stilla och nöja oss med att uppleva tanken, känslan eller tillståndet, så blir vi fria från dess påverkan.

Vakenhet på det yttre planet

Också i det yttre, i dina omgivningar, är du närvarande med ditt medvetande. Du kan använda det till att gå starka och besvärliga upplevelser till mötes, eller i största allmänhet till att uppleva omgivningen som du befinner dig i just nu, som en helhet. På detta sätt får du hjälp av de erfarenheter du gör under meditationen och det blir naturligt att vara mer medveten i vardagen – också detta är en viktig del av den tantriska yoga- och meditationstraditionen.

Ett tydligt exempel på att vara närvarande beskrevs av en kvinnlig yogalärare. Hon berättade för mig om sitt första barns födelse:

När jag undervisar gravida lär de sig bl a psykiskt andetag, flämt-andetaget och att uppleva det spontana andetaget.

Men under min egen förlossning blev jag så fångad av det som skedde, det var så spännande att jag inte alls tänkte på att använda något speciellt andetag.

Jag hade på förhand beslutat att jag helst inte ville ha smärtlindring. När sammandragningarna kom, och det gjorde verkligen ont, valde jag att gå in i smärtan och uppleva den. Då ändrade sig allt. Smärtan försvann, och jag var fullt medveten inne i förlossningskanalen, och upplevde en rörelse framåt och nedåt…

Jag vill till sist föreslå ett experiment, något som kan förändra hela ditt förhållande till livet:

Nästa gång du går in i ett rum med många människor – det kan vara en buss, på din arbetsplats, på en fest, i en affär eller en konsertsal – så bli stående ett ögonblick vid dörren eller mitt i rummet. Stå stilla och upplev hela situationen och dig själv mitt i den – hela rummet och alla människorna där. Låt ditt medvetande förbli öppet tills det uppfattar det hela, och i helheten alla detaljer som framträder.

Jämför det tillstånd du kommer i när du gör detta, med de gånger du har kommit in i en liknande situation och bara sett ned i golvet, eller genast begränsat din uppmärksamhet till en sak eller en person.

Om du ibland känner omgivningen som en press, eller om du känner dig inåtvänd, fångad i tankar, känslor eller tillstånd, så är detta en förbluffande verkningsfull metod till att bli fri från pressen igen. Du kommer att uppleva en skillnad så stor att du knappast tror det själv.

Swami Janakananda

har använt yoga det mesta av sitt liv. Han är grundaren av Skandinavisk Yoga och Meditationsskola.

Hans bok Yoga, tantra och meditation i min vardag, hittills översatt till nio språk, har 2014-2016 utkommit i nya och utvidgade utgåvar på danska, engelska och tyska. Han har ett rykte om sig att vara en konsekvent och självständig förmedlare av yoga och meditation.

Swami Janakananda bor på Håå Retreat Center i Småland. Det är en plats dit människor från hela världen kommer för att delta i retreater eller för att leva i ashramet där. Undervisningen sker på engelska och de skandinaviska språken.

Swami Janakananda leder yogalärarträningen vid skolan och undervisar i den stora tantriska Kriya yoga.

Se även: Harmoni mellan upplevaren och det upplevda