Artikel från Bindu nr 5
Håå Kursgård
- för konsten att leva
- ferie och tantrisk invigning
Ramen för feriekurserna i yoga och meditation på Håå Kursgård är en liten by med rödmålade trähus i den vackraste småländska natur. Det är aktiviteter med hästarna, med det ekologiska lantbruket, några vill kanske paddla kanot, bada eller åka skridskor på sjön, andra tar en tur i skogen, till fots, på skidor eller hästrygg, barnen blir passade och leker med varandra. Men parallellt med denna ferieidyll försiggår något som människor reser hit från nästan hela världen för att uppleva.
Det är idag allmänt känt, och vetenskapligt dokumenterat, att yoga fungerar. Men yogatraditionen kan föra oss längre än till sundhet och avspänning. Vad det vill säga måste vara upp till den enskilde att uppleva. Detta är inte för att vara hemlighetsfull, för denna vetenskap handlar om människor, och är öppen för alla.
Den tantriska traditionen är kanske den enda esoteriska eller mystiska vetenskap som idag fortfarande är obruten.
Årtusendens erfarenhet har inte blivit uttunnad till tomma ord eller världsfrämmande ideal. Traditionen vidareges nämligen direkt från lärare till elev, och är på det sättet hemlig. Inlärning av mer djupgående meditationer sker alltid i förbindelse med en tystnadsperiod, som ökar ens mottaglighet och uppmärksamhet. Inget är tillfälligt under en sådan kursprocess, allt är med till att säkerställa att invigningen äger rum.
En dröm om invigning
"Året innan jag lärde känna yoga och meditation avslutade jag min studentexamen, och arbetade ett halvår som brevbärare för att få pengar till att ge mig ut och resa.
Under resan tar jag en dag en lur på ett hotellrum och drömmer, som så många gånger förr, att jag är i ett stort hus med familj, vänner, djur och många drömsymboler.
Men denna gång tittar jag ut genom fönstret, och ser att det brinner ett stort bål utanför. Jag går ut till elden (i samma ögonblick är jag medveten, klarvaken i drömmen), och tänker att barn i vissa samhällen lär att de ska konfrontera odjur, djur eller liknande i sina drömmar och inte vara rädda för att dö - och så väljer jag att gå in i elden!
Allt blir till vitt ljus och jag flyger eller faller medan jag genomströmmas av lycksalighet.
Jag vaknar och sitter upp, drömmen eller vad det nu var är borta, men den har efterlämnat mig med en intensiv upplevelse av att vara närvarande.
Några månader senare är jag på tremånaderskurs i Håå. Min inspiration, kreativitet och glädjen över att leva växer allteftersom kursen skrider fram, och jag börjar erfara varför det står 'för konsten att leva' på kursbroschyren. Och då Swami Janakananda som leder kursen, berättar att elden är en gammal symbol för en frigörelseprocess, minns jag min dröm och förstår att jag i den förbereddes på vad som senare skulle ske i Håå." (Omkarananda)
