Artikel från Bindu nr 11

Nadi Shodanas inflytande på hjärnan

Förbluffande resultat uppnås efter 10 minuter - en EEG-mätning av balansen mellan hjärnhalvorna före och efter Nadi Shodana

Större lugn och klarhet, men även mer energi och inspiration, är vad människor ofta säger att de uppnår genom att använda Nadi Shodana (växelandningen). Men kan detta mätas vetenskapligt?

EEG och hjärnvågor

I hjärnan försiggår hela tiden en rytmisk elektrisk aktivitet, de så kallade hjärnvågorna. Mätning av dessa från elektroder på huvudet kallas elektroencefalografi (EEG).

Det finns fyra typer av hjärnvågor. Vid djup sömn har man övervägande deltavågor (1-4 svängningar/sek), och i ett dåsigt, drömmande tillstånd thetavågor (4-8 sväng/sek).

De för oss mest intressanta rytmerna heter alfavågor (8-13 sväng/sek). De finns mest när en person har slutna ögon, är mentalt avslappnad men ändå vaken och upplevande. När ögonen öppnas, eller personen distraheras på annat vis, försvagas alfavågorna till fördel för de snabbare betavågorna (13-40 sväng/sek), d v s hjärnan aktiveras. Mängden alfavågor visar därför i vilken grad hjärnan befinner sig i ett tillstånd av avspänd uppmärksamhet. När betavågor överväger, så tänker och handlar vi till stor del vanemässigt. Medan alfavågor visar att hjärnan är i ett mer öppet och kreativt tillstånd, med bättre kontakt med känslor och det undermedvetna.

Vetenskapliga undersökningar har visat att mängden alfavågor ökar under meditation, och mycket tyder på att människor som mediterar har fler alfavågor än normalt.

De två hjärnhalvorna

Den vänstra hjärnhalvan är verbal, analytisk och logisk i sitt funktionssätt, medan den högra är musikalisk, emotionell och rumsligt uppfattande. Vänster hjärnhalva tänker i ord och begrepp; den högra tänker i bilder, känslor och förnimmelser.

I en normal hjärna skiftar balansen mellan höger och vänster sida spontant, beroende på vad man gör. Om man läser, skriver och talar kommer den vänstra hjärnhalvan att vara mer aktiv än den högra. När man däremot lyssnar till musik eller är upptagen av visuell rumslig förnimmelse, är den högra hjärnhalvan mest aktiv.

Det är viktigt för individens kreativa aktivitet att ha en ”korrekt” balans och kommunikation mellan hjärnhalvorna.

Alfa H/V-förhållandet

Genom att beräkna förhållandet mellan mängden alfavågor i höger och vänster hjärnhalva fås ett uttryck för balansen mellan hjärnhalvorna, det så kallade H/V-för­hållandet. Om det är precis lika mycket alfavågor i höger och vänster hjärnhalva, kommer H/V-förhållandet att vara 1. Är det mest alfa i höger hjärnhalva blir H/V-förhållandet över 1, och omvänt blir H/V-förhållandet under 1 om det är mest alfa i vänster hjärnhalva.

Hos de flesta människor i vila med slutna ögon ligger H/V-förhållandet normalt lite över ett. Detta orsakas antagligen av vår kulturs favorisering av vänster hjärnhalvas funktioner.

Under djup avspänning närmar man sig dock en balans på 1,00 mellan hjärnhalvorna.

Tidigare studier (se bl a artiklarna i Bindu nr 3 och 10) visar att det idealiska temporala (främre tinning-loberna) H/V-förhållandet bör ligga på cirka 1,10, och det post-temporala (bakre tinningloberna) på 1,15.

Amerikanen Richard Davidson har i nyligen gjorda omfattande studier funnit att depressiva patienter hade ett H/V-förhållande i tinning-loberna som permanent låg under 1, medan utåtvända, optimistiska personer hade H/V-förhållande på över 1.

Hos barn i 2-3 års åldern fann han H/V-förhållanden under 1 i en grupp av skygga och hämmade barn, medan en annan grupp med utåtvända, icke hämmade barn visade H/V-förhållanden över 1.

Syfte

Syftet med denna undersökning var att pröva hypotesen, att andningsövningen Nadi Shodana förbättrar balansen mellan de två hjärnhalvorna.

Nadi Shodana

Växelandningen ( Nadi Shodana) är en klassisk andningsövning inom yogan. Den utförs på följande sätt: Man andas in genom vänster näsborre (höger hålls för), håller andan (båda näsborrarna hålls stängda), andas ut genom höger näsborre (medan vänster näsborre hålls för). På samma sätt andas man sedan in genom höger näsborre, håller andan, och andas ut genom vänster näsborre. Detta är en runda.

För en utförlig beskrivning av de olika stegen i Nadi Shodana, se boken Yoga, Tantra och Meditation i min vardag av Swami Janakananda (förlaget Bindu).

Metod

Två grupper, bestående av 12 försökspersoner vardera, genomgick en EEG-mätning före och efter Nadi Shodana. Grupp A bestod av lärare och elever vid Skandinavisk Yoga och Meditationsskola i Köpenhamn med flerårig erfarenhet av Nadi Shodana. Grupp B bestod av kursdeltagare på skolan som precis lärt sig Nadi Shodana. Alla försökspersoner var högerhänta. Vi undvek vänsterhänta personer, som kan ha en annorlunda balans mellan hjärnhalvorna.

Alla försökspersoner genomförde fem rundor Nadi Shodana som beskrivet ovan. Detta tog 10 till 15 minuter. EEG-mätningen gjordes från fyra elektroder på vänster och fyra på höger hjärnhalva, fästa på huvudet med hjälp av ett elastiskt band (se fig 2). Från elektroderna fördes signalerna genom en förstärkare till en dator, där den åtta-kanaliga EEG:n visades på skärmen. Samtidigt lagrades de på hårddisk för senare analys. Perioder på cirka 60 sekunders EEG-upptagning, en före och en efter Nadi Shodana, analyserades. I denna undersökning redovisar vi de fyra kanalerna från tinningloberna.

Resultat

Hos alla försökspersonerna i den tränade gruppen går ändringarna mot en optimal balans (fig 1). Fem personer, vars ursprungliga H/V-förhållande låg under 1, hade efter Nadi Shodana värden över 1. Och omvänt, fem personer som före övningen hade höga H/V-förhållanden, fick efter övningen lägre värden närmare det optimala.

Det genomsnittliga temporala förhållandet föll från 1,19 till 1,11, medan det post-temporala förhållandet föll från 1,43 till 1,19. Dessa ändringar är statistiskt signifikanta och kan inte tillskrivas tillfälligheter.

Även om de flesta ändringar i den otränade gruppen är i riktning mot balans är de emellertid inte statistiskt signifikanta.

Diskussion och konklusion

Hos flera av de tränade deltagarna såg man förutom mer alfavågor också en ökning av mängden betavågor efter Nadi Shodana. Något som kan verka paradoxalt, då denna aktivering av hjärnan normalt medför en minskning av mängden alfavågor. Detta skulle kunna tolkas som att man både blir mer aktiv och samtidigt förblir lugn och klar i huvudet.

En liknande ”paradox” hittade vi vid en tidigare undersökning när vi mätte EEG under djupavspänningen Yoga Nidra. Normalt när mängden thetavågor ökar, minskar mängden alfavågor och man somnar. Under Yoga Nidra däremot ökade mängden thetavågor, men minskningen av alfavågor var försumbar. Det innebär att man inte somnar, utan förblir medveten och vaken även i detta djupare tillstånd.

I fig 3 kan man se hur mängden alfavågar har ökat i höger hjärnhalva efter Nadi Shodana, och vi har fått ett optimalt H/V-förhållande. Denna optimala balans kunde också ha ”skapats” genom att sänka mängden alfavågor i vänster hjärnhalva, vilket man har funnit sker vid vissa terapi-former. Med Nadi Shodana däremot uppnår du både ett förbättrat H/V-förhållande, och en ökad mängd alfavågor.

Tidigare mätningar före och efter Kriya Yoga visar samma gynnsamma förändringar som efter Nadi Shodana. Det genomsnittliga temporala H/V-förhållandet efter Kriya Yoga var 1,12 (se Bindu nr 10).

Även EEG-mätningar av deltagare på Tremånaders­kurserna (1986-91) visade samma förbättring av H/V-förhållandet. Då skedde mätningarna dock inte i förbindelse med någon meditationsövning, utan i vanlig vila, före och efter kursen. Detta resultat tydde på en permanent långtidsverkan (se Bindu nr 3).

Hos alla personerna ägde dessa positiva förändringar rum i områden av hjärnan som är nära förbundna med det limbiska systemet, vilket är nära förbundet med våra känslor.

På grundval av våra resultat konkluderar vi därför, att Nadi Shodana, om den görs regelbundet under längre tid, har ett gynnsamt inflytande på balansen mellan hjärnhalvorna och därmed en känslomässigt stabiliserande verkan på individen.

Fig. 1 H/V förhållande före och efter Nadi Shodana (växelandningen)

A. Fem personer i den tränade gruppen, som från början hade ett H/V förhållande under 1,00, hade efter Nadi Shodana värden över 1,00. Och omvänt, fem personer som före övningen hade ett högt H/V-förhållande, fick efter övningen lägre värden. Så att alla personer i denna grupp närmade sig det bästa möjliga förhållandet mellan hjärnhalvorna. Efter Nadi Shodana hamnade alla i den tränade gruppen mycket nära det genomsnittliga värdet, d v s att det är statistiskt signifikant.

B. I den otränade gruppen visade värdena efter Nadi Shodana större spridning, vilket medför att detta resultat inte är statistiskt signifikant (även om deras genomsnitt för det temporala området är samma som det optimala värdet).

* dessa ändringar är statistiskt signifikanta och kan inte tillskrivas tillfälligheter.
Wilcoxon test: * p<.001, ns=icke signifikant, N=10

Fig 2. Elektrodernas placering på huvudet under EEG-mätningen

I denna undersökning redovisar vi de fyra mätpunkterna (T3-T6) på tinning-loberna.

Fig. 3. Brainmaps

Före Nadi Shodana

Efter Nadi Shodana

De mittersta figurerna på bilderna (se pilarna) visar alfaaktiviteten före och efter Nadi Shodana. Jämför man dessa ser man att efter Nadi Shodana har mängden alfavågor i höger hjärnhalva ökat (mer rött), och att balansen mellan hjärnhalvorna nu är bättre.

(För mer information om brainmaps se Bindu nr 10.

Mobilnavigering

Du når huvudmenyn genom att trycka på ikonen ”3 linjer” högst upp till höger på skärmen.

Undermenyn till respektive titel på huvudmenyn blir synlig när du trycker på ikonen ”3 prickar och linjer” högst upp till vänster på skärmen.